Äinstäin Corporation

Jag har idétorka och kan inte alls komma på vad kapitel sju i Solrök ska handla om! Jätteirriterande, speciellt som alla tidigare idétorkor brukar ge efter, men den här hänger kvar. Nytt med kapitel sju kommer i alla fall vara att den skall göras helt i datorn (med en bamboo, ingen animerad skit).

Jag har börjat göra en serie med några andra också, över internet. Vi är fortfarande i planeringsfasen (allt tar mycket längre tid när man är fler än singular) men när vi börjat rita tänker jag lägga upp sidorna på bloggen (som en slags premiumgrej för alla läsare, jag vet inte var vi ska publicera den annars än). Den kommer vara på engelska.

Idag var jag och såg filmen “Död Snö” med en kompis. Jag hade tittat lite i tidningarna efter var den gick och upptäckte att den endast kunde ses i Heron City denna molniga måndag. Andra sidan Stockholm, duh. Avstånd kan dock inte stoppa filmfantaster och en timme senare klev vi för första gången i våra liv in i Heron City. Efter ett tag hittade vi rätt rulltrappor upp till biografen (stället påminner lite om Hogwarts – rent arkitektoniskt, på grund av rulltrappornas förvirrande placeringar och vinklingar). Glada att ha nått målet på vår färd gick vi fram till disken, noterade via teven på väggen att det fanns 125 lediga platser och beställde en classic meny, två rullar mentos samt två biljetter till död snö. Killen i kassan ögnade oss snabbt upp och ner, såg lätt misstrogen ut och avslutade med att misstroget upprepa “Död snö?”. Det visade sig att biografen endast innehöll 125 platser, så han måste snabbt ha kilat iväg och sagt till att de trots allt behövde sätta på filmen.

No biosalong for old men, för en och en halv timme framåt skulle den vara vår. Kanske en once-in-a-lifetime händelse, så vi försäkrade oss om att inte låta det gå till spillo. Alltså- mobilen på, använda guldstolarna som soffa och högt ropa “Woh-hoooo” samt diskutera de senaste konsolspelen och huruvida karaktärerna skulle överleva.

Filmen började med rock ‘n roll och ett dödsfall några sekunder efter start. Nu var vi riktigt taggade på att se filmen. Dags att jag kommer till filmen då. Efter mordet får vi se några vackra fjäll som glänser i solen och strax börjar filmen på riktigt. Sju medicinalstudenter (kunskaper de får nytta av) reser till en stuga i fjällen för att spendera påsklovet med skoteråkning, musik och öldrickande. Den åttonde skall anlända till fots (hon är nämligen sportig får vi veta). Å, just det, stugan har såklart ett skrangligt utedass samt ingen telefon och täcks inte av mobilnätet. Filmen fortsätter litet småkusligt, med skuggor i skogen och en gubbe besöker dem i stugan. Han berättar historien om områdets spöken och att det finns en ondska gömd i bergen, jajamänsan. Dessutom hittar ungdomarna en kista med gamla medaljer och mynt som de plundrar och stoppar på sig. Filmen innehåller flera flirtar till en känd filmserie som utspelas i Karibien, alltså. Kusligheterna urartar (!) till splatter vilken sedan likt en syndaflod av inälvor översvämmar filmen. Emellanåt skymtar litet komedi men resten är skräckklichéer och en nedräkning från nio vilken börjar några sekunder efter filmens början och slutar några sekunder innan filmens slut.

Negativa sidor: Det här är en sådan film där man plockar ljusglimtar istället för kalkoner, men man kan lugnt säga att splattern överstiger både det roliga och det äcklande. Idiotiska hjältar och hjältinnor tillhör ju det basala.

Positiva sidor: Det var bra skådespeleri (så bra som det blir….) och ett bra musikval som passar till filmens tema. Och ja, det är positivt.

Avslutar gör jag med att spoila i vilken ordning karaktärerna dör, like it or not. Vill man se filmen kan man hoppa över det men om man inte gör det spelar det ändå inte så stor roll.

Hoppas jag skriver dem i rätt ordning nu.

1. Sara (Utan spektakel)
2. Tjejen som på toaletten (Henne minns man minst)
3. Gubbo (Geväret skall peka framåt, inte uppåt!!!)
4. Tjockis (Du skulle inte gå nära fönstret och behåll huvudet i sådana där situationer!)
5. Blondie (Titta framåt och dö utan spektakel, som Sara, tack!)
6. Rastagirl (Airstriken var cool, hon tog silver, men knacka inte yxsvingande killar på axeln, dammit!!!)
7. Coolgutten (Tog guld. Bet en zombie, höll kvar huvudet med tesatejp och byggde en warthog av sin skoter.)
8. Understället (Dödad av ett träd, hur illa kan det bli?)
9. Enarmad (Två minus. Ett för att han inte kan amputera sin arm ordentligt och sedan för att han har lika svårt att bli av med stöldgods som Keira Knightley)

Istället för “om sport” kommer här en “om datorer”!

Vi antar att datorer är som människor.

Datorer vill alltid sitt eget bästa.
Datorer som inte klarar sin uppgift är därför inte elaka utan förvirrade.
Datorer som aldrig kan rätta till felet har fått en störning eller en skada.
Datorer kan vara starka eller svaga, men alla är oförmögna att klara sig själva och har en massa att lära sig efter att ha blivit uppackade efter att ha legat i lager i ett halvår.
Datorer faller sönder och blir långsamma efter några år. Men de har kvar alla sina program.
Datorer känner om du är rädd och kommer ta tillfället i akt att lata sig och sluta lyda order.
Datorer gör dessutom underliga ljud om de koncentrerar sig.
Datorer är också helt annorlunda än, men äger ändå en kuslig likhet med, en själv.

Om sport NR II: CS/SC: Pallade inte träna så jag flyttade till Korea, men jag är fortfarande 1337. Judo: Samma som hockey men om karate… fast de är inte tuffare. Bandy: Tror att de är lika tuffa som hockey och låter målvakten ha skydd. Kärringkånk: Har helt enkelt relationsproblem. Mobilkast: Balter med i-landsproblem. Freestyle (skidor eller bräda): Tror de är tuffare än Mora-Nisse för att de kan bryta benen.

Om sport NR I: Karate: Jag gillar att slå på andra människor. Konståkning: Jag gillar att hoppa runt på ett par knivar. Golf: Jag gillar att slå på små vita saker med en järnklubba tills de faller ned i hål. Fotboll: Jag gillar att träna på mina stuntmanskills. Basket: Jag gillar att inte kunna nå målet. Hockey: Jag gillar att leka tuffare än konståkarna.

Här ska jag skriva om hur det var att rita Zea Mays och vad jag tyckte om resultatet.

Zea Mays var ganska oplanerad när jag började rita den och hela serien bygger på ett enda skämt: att engelskans corn (alltså majs) låter som namnet på guden Khorne från Warhammer 40 000-världen. 17 sidor för ett skämt. Dåligt val för mig att rita då jag bara blir trött av att rita sidor som egentligen inte bidrar till storyn eller innehåller skämt, och detta sänkte kvaliteten grovt på vissa sidor … Alltså kunde ju resultatet också blivit bättre. Tiden det tog att rita serien förlängdes också med två och en halv månad (!) eftersom jag vart så oinspirerad varje gång jag hade tänkt rita en sida till. Men i och med denna post är Zea Mays i alla fall slut, och jag kan lägga ut första sidan i nästa serie så fort jag fått tag på scannern. Titelsida (och titel) kommer i värsta fall senare.